Summering 12 september 2016

Vi befinner oss 5 km innan målgång. Om Santiago de Compostela är målet vill säga. Men även om varje steg vi tagit är en resa i sig är det gott att ha ett mål i sikte. Målet är ett avstamp för nya äventyr.

         

Vi har lyckats att ta oss hit på vårt lite kringelikrokliga vis. När vi imorgon passerar målsnöret kan vi konstatera



1. Vi är löjligt starka
Envishet och uthållighet har drivit oss framåt både fysiskt och mentalt. Nivån på vår inre styrka har visat sig otroligt mycket högre än vad någon av oss trodde. Power!!!

2. Det har varit löjligt varmt
Vi tål mer hetta än vad vi i vår vildaste fantasi kunde föreställa oss. Genomsvettiga och klibbiga har vi vandrat i gassande sol. Spansk värmebölja är inte att leka med.

3. Jag är löjligt matfixerad
Peter har sällan känt hunger medan jag varit hungrig hela tiden. Pilgrimsmeny är numera ett skällsord och Michelin och hans stjärnor är min nya gud.



4. Pengar är löjligt
Ambitionen var att hålla en budget på vars 300 kr per dag eftersom det är vad som anses rimligt bland erfarna vandrare. 37 ×300×2 = 22 200kr. Rimligt om man bortser från hotellnätter och diverse tåg och taxiresor.

5. Folk är löjligt
Vi tyckte att det skulle bli underbart att få lära känna nya människor och höra deras livshitoria. Missförstå mig inte. Det är kul. Lite grann. Men ibland har vi haft nog av att lära känna varandra under nya livsförhållande.

6. Caminon är löjligt paradoxal.
Det är så givande och så meningslöst. Så kul och så jobbigt. Vi tar oss upp och sen ner igen. Underbart att känna gemenskap med alla pilgrimer och såå skönt att få vara ifred. Naturen är hänförande och livgivande samtidigt som den plågar vettet oss med sina berg som ska bestigas för att stunden efter kräva att vi ska balansera nerför dem.

7. Hemlängtan är löjlig
Som om vi satt på en öde ö har vi roat oss med att fantisera om vad vi ska göra när vi kommer hem. Frågan -Vad är det bästa med hemma? har varit en av våra favoriter. I detalj har familjen, vänner, maten, sängen, duschen, tvättmaskinen, morgontidningen, trädgården...bearbetas.

 

8. Återhämtningen är löjligt snabb

Hur snabbt kan det hända att gå från "allt i hela min kropp gör helvetesont" till " nu är jag redo för en sjutimmarsvandring"? Hur är det möjligt att glömma smärta och lidande över en natt och dessutom ge sig på ännu en dag med samma innehåll!? Skulle inte förvåna mig om vi åker hem och planerar nästa vandringsresa.

Buen Camino