Imorgon startar vi tidigt. Så säger jag varje kväll och Peter håller med. Ändå är vi nästan alltid sist ut från boendet. Och då är klockan oftast bara halv sju- sju.
En morgon som vi verkligen lyckades var dagen vi gick till Pamplona. Men då hade vi unnat oss en halv vilodag dagen innan. Det var egentligen inte vår avsikt. Att vila alltså. Men efter att startat först klockan 13 från Zubiri blev det så hett att vi kapitulerade. Vi kom till en liten byhåla kallad Larasoana och letade efter ett fik som inte fanns. Däremot hittade vi en butik som drevs av Robert de Niros lookalike. Killen presenterade sig som Angel.
Killen är till en början tillmötesgående. Poserar glatt framför kameran. Berättar att han ska bila i Europa nästa vinter. Jag erbjuder honom en natt på vår soffa. En stund senare hotar idioten med polis för att jag fotograferar på hans privata område. Tack o lov hade vi både handlat och plåtat dagens lunch och INTE lämnat ut vår adress.
Mitt emot butiken finns ett härbärge. Det känns väldigt enkelt att smita in dit. Den kvällen träffar vi detta sköna gäng! De berättar målande om hur Giovanni och Nicolas fann varandra på Caminon.
 |
| Giovanni, Nicolas och Lara från Verona |
På detta härbärge äter vi middag tillsammans. Det serveras hemlagad mat och vi har två förrätter att välja på. Soppa eller sallad. Till huvudrätt är det panerad kyckling med tillbehör. Basta. Det är avslappnande för en beslutsångestperson som mig. Jag kan släppa kontrollen. Att sen maten ibland är blahablaha står jag ut med. Hör ni liksom jag att allt handlar om var man startat, var man sovit (vilket indirekt berättar hur långt man har lyckats traska) och vad man ätit? Plus hur sabla varmt det är! Hur ska men då lyckas stiga upp före tuppen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar