En ulv i fårakläder. Mot Villafranca Montes de Oca 30 augusti 2016

Denna dag startar från Belorado. Vi startar tidigt för att slippa värmen men det visar sig bli en ganska kall och mulen dag. I mer än en bemärkelse kommer det att visa sig. Naturen är fin och Spotify och solisarna lättar upp dimman.

                   

Ser ni Peter? 

 

Plötsligt kommer en bil på vår oändliga grusväg. Stannar och berättar om en byggnad i närheten som munkarna bott i på 1100 talet.

 

Vi förundras och imponeras och gläds åt hans intresse av oss. Jag lovar dig att inte alla vi mött längs vägen har ett utvecklat servicesinne. Efter fem minuters historielektion så har han -som av en händelse- ett härberge att rekommendera. Endast 5 euro per natt! Vilket är ett vanligt pris på de som drivs av kyrkan och med välgörenhet som signum.

När vi kommer dit så är vi klart imponerande om än priset nu har ökat till 8 euro. Såvida vi inte vill sova i ett rum med 40 personer. Ett åttabädds sovsal för 8 euro verkar liksom mer rimligt.

Nåt steg in skrattar vi gott åt att "det alltid är en fram och en baksida av medaljen".

Skrattet övergår till gapskratt när vi ser "sovsalen" samt duschen som är så liten att det knappt går att tappa en tvål.

Samma skratt fastnar i halsen när vi inser att maten är värmd i micron och vinet tunt som druvjuice och för det ska vi betala13 euro som är ocker och att det i sin tur betyder att vår "snälle" guide har manipulerat skiten av oss.

Väl återanvänd flaska.

Vi fantiserar om att han nog kommer att mörda oss alla inatt och att receptionisten är den som styckar våra kroppar.

Snäll stackare som blir måltavla för våra fantasier.

Morgonen efter går vi till ett närliggande café och träffar där ett par som vandrat Caminon flertalet gånger.






Heidi som kvinnan heter berättar att även hon tyckte att stället var rena lurendrejeri och att hon dessutom tyckte det var kusligt. Så kusligt att hon funderade på att ändra sitt manus till en bok som hon håller på att färdigställa. Boken är en kriminalroman som utspelar sig på Camino Santiago de Compostela. Fem mord har begåtts. Hittills. Måhända att det sker ett bestialiskt massmord också.

Kul hade vi och nu kunde vår "vandring" till Burgos starta. För visst är utsikten fin även genom ett fönster!?


Väl framme i Burgos vandrade vi sedan till Tardajos som är en liten behålla med 300 invånare och ett fantastiskt härberge!  Fint, fräscht och härlig hemlagad mat.





Visserligen 10 euro för en säng och 12 för en trerättersmiddag men å andra sidan slipper vi ligga med ett öga öppet.

Jag kan kommunicera. Därför är jag. 30 augusti 2016

Mandelskörd. Många som kommer hit på våren får se alla mandelträd stå i blom. Vi får nöja oss med skörden. I love. 

Idag mina kära läsare ska ni försöka knäcka en annan nöt. Det har kommit till min kännedom att det inte går att kommentera inläggen. Hur kul är det för mig? Inställningen är idag ändrad så det ska gå att kommentera utan att vara medlem i Blogger. Någon som har lust att prova? Mycket roligare att föra dialog än en evig monolog.

Mot Roncesvalles 15 augusti 2016

Hur ska jag förklara något som inte kan förklaras? Det är så otroligt osannolikt overkligt vackert. Den stilla morgonen som övergår i vår andra heta dag med milsvida vyer. Jag är överväldigad. Stannar och tittar noga och ofta. Många foto tas denna dag och att välja några få är egentligen omöjligt. Det ger dagens vyer ingen rättvisa. Jag slänger ändå iväg ett gäng så ni åtminstone kan ana hur fint det är att vistas mitt i Pyreneernas bergskedja.

 Efter några timmar kom vi hit vart folk vallfärdar för att se en docka på ett berg. De poserar med dockan vid sin sida. Mycket märkligt. Utsikten härifrån är dock bedårande. Platsen heter Pic d'Orisson och dockan föreställer Madonnan Vierge d'Orisson och vi befinner oss på 1100 meters höjd.

En av siluetterna är Madonna

Vi ramlar över en 10 kronors marknad på bergstoppen. Eller iallafall vad vi just nu tror är uppe på toppen. Det märkliga är nämligen att man hela tiden tror att man ser en topp som man ska besegra och just som man kommit dit upp helt utmattad dyker en annan och ÄNNU högre upp! Jag kunde ana att en oas fanns där borta vid bilen.

 Här råder commerce!  En kaffe. En banan. Ett ägg.  En hög med brödskivor. En juice. Allt för 1 euro cirka. Och sååååå värt det!  Aldrig har en fika smakat så gott. Och jag tror banne mig killen är en livräddare som ser till att vi har enegi nog att ta oss över berget. Vi hade inte klarat strapatsen så bra som vi gjorde utan denna paus. All heder åt min nyfunna vän.

Alla väljer själv hur de vill ta sig till Santiago de Compostela. Vi tränar oss på att acceptera allas val.

Hoppas att jag lyckas att förmedla lite av denna härliga upplevelse.

Rovfåglarna som cirkulerar i skyn är nog roade av cirkusen nedanför dem. 

Mot Pamplona 17 augusti 2016

Pamplona 

bjuder på vår första "unbelievable" stund. Efter en lång dags vandring stannar vi vid en bar för att inta en öl och tortilla. Inom 30 min möter vi tre ur vår Orrisonfamilj. Stor glädje! Corina från Holland, Wayne från Australien och Skye även hon från Australien

The Way in your own way 27 augusti 2016

Ett viktigt och vanligt budskap är att "Everyone walks his Camino in his own way". Det handlar om att respektera och inte döma hur personer väljer att ta sig till Santiago de Compostela. Idag tog vi orden på allvar och tog en...genväg! Buss från Lorongo fem mil framåt. Eller rättare sagt, vi tänkte ta en buss men den gick inte förrän kl 17.30 och det kändes för länge att behöva vänta.

Vi hade just ätit frukost på ett café och gårdagens heta långvandring gjorde sig fortfarande påmind i hela kroppen. På Peter. För min del var det det goda Rioja vinet som "hang over" mig.  Så vi liksom bara av en slump hamnade i en taxi.

What happens on the Camino stays at the Camino. Så låt denna syndafulla handling hemlighållas. Amen.

Färden går till Santiago Domingo de la Calzada som är vad jag kallar ful. Många förfallna hus. Inte sådär charmigt som det kan vara. Utan fult. 

En sur frukthandlare får utgöra det vackra.

Vi fikar igen. Samma som sist. Och gångeninnan. Bröd och tortilla och öl om och om igen. Serverat av en surpuppa. Det som varierar är utsikten. 

Härberget är dock fint och fräscht. Dags igen att sova i riktig sovsal. Skye, vår Caminokompis, checkade in i enkelrum med air-condition. Det skulle jag aldrig få för mig. Min åsikt är att en riktig pilgrimsvandring ska göra ont. Som tex när jag betalar Taxinotan.

Värmebölja 24 och 25 augusti

Ambitionen är att skriva dagbok dagligen och illustrera med fina foto. Både för vår skull och för intresserade nära och kära. Ambitionen och jag har dock kommit i otakt.

Kan bero på värmen. Observera tiden skärmdumpen togs. Tores del Rio är otroligt en fin liten by att stanna i några dagar. 

Tur det finns pool på dagens hostel. Killen i högra hörnet är förresten Viktor Jinnevång som vandrat från Norrköping!!! En HJÄLTE som vandrar för att samla in pengar och sprida kunskap om föreningen here4U som jobbar för ungdomar i hans hemstad.

Jag visste att han befann sig på Caminon men oxså att han startat en vecka senare från SPDP än mig så utsikten att få träffas var klen. Men Caminon överraskar! Värt en donation! Swish! Do it!

Orrison 15 augusti 2016

Jag älskar att äta frukost i sängen. Eller i min trädgård en vacker sommarmorgon. Denna dags frukost är något utöver det vanliga. Den är unik i så många avseenden. Stilla. Vacker. Förväntansfull. Lycklig.

Fylld av tacksamhet intar jag dagens första mål mat medan solen går upp över bergskedjan.

Efter det intar jag rollen som pilgrim.  

För mig är situationen att sova med fem andra varav fyra okända personer ovanlig. Det går bättre än förväntat. Vi liksom skapar en gemenskap. En av tjejerna bjöd på en karamell igår. Idag bjuder jag tillbaks genom att fråga om hon vill att jag ska ta ett foto av henne med bergen som bakgrund. Trevande men intresserade av varandra. We're do you come from? We're are you planning to go? Buen Camino! 

Orisson 14 augusti 2016

Första vandringsdagen avslutas på ett härberge som ligger endast 8km från SPDP men 1095m över havet. Dessutom har vi tur med vädret.  Iallafall jag som älskar sol och värme. 36grader är en bra temperatur.

Jag beställer in en kall öl och en anka och jag lovar att det är den godaste måltiden jag någonsin ätit. Magisk måltid hur anspråkslös den än ser ut.

Jag har läst en del om Orrison innan och visste tex att det var bra att förhandsboka eftersom det endast finns få sängplatser. Jag hade dock ingen aning om den sköna stämningen som råder där.

Under middag ges tillfälle att lära känna varandra. Killen som serverar oss presenterar sig och Orrisons historia. Han berättar att de har en tradition att alla presenterar sig för varandra. Alla får berätta vad de heter, var de kommer ifrån och hur långt de har för avsikt att gå. Peter säger att han vandrar tillsammans "with my beautiful wife" och de tre franska kvinnorna jublar högst av alla!

Det är lätt att känna sig priviligerad och ompysslad.